3D-printade bettskenor: material, arbetsflöde och evidens

För korttidsbruk är en 3D-printad bettskena ett fullgott alternativ till en fräst eller värmehärdad skena – under förutsättning att materialvalet anpassas efter indikationen samt att både byggvinkel och efterbehandling är validerade. Tack vare det heldigitala arbetsflödet sparas designfilen, vilket gör att en ersättningsskena blir helt identisk med originalet. Digital framställning kan dessutom korta tiden för justeringar i behandlingsstolen. Däremot är det vetenskapliga underlaget för långtidsresultat fortfarande begränsat; merparten av de kliniska studierna är små och har en uppföljningstid på endast tre månader.

Slutresultatet avgörs framför allt av tre faktorer:

• Resinets styvhet. Styva resiner (böjmodul över 2 000 MPa) lämpar sig bäst för stabiliseringsskenor. Flexibla resiner (cirka 640–1 400 MPa) prioriterar patientkomfort och slagtålighet framför styvhet.
• Utskriftsorientering och stödstrukturer. Stödstrukturer får aldrig placeras på skenans anliggningsyta (intaglio) eller på ocklusala kontaktpunkter. Den optimala byggvinkeln varierar beroende på skrivare och resin.
• Efterbehandling. Rengöring och efterhärdning måste ske strikt enligt tillverkarens bruksanvisning (IFU) med validerad utrustning.

Vilket resin för vilken skena?

Tabellen nedan jämför fyra resiner avsedda för bettskenor och nattandskydd, baserat på värden från respektive tillverkares produktdatablad. Eftersom testmetoderna skiljer sig åt bör siffrorna ses som en indikation på relativ styvhet snarare än en direkt jämförelse.

Resin	Typ	Böjhållfasthet	Böjmodul	Regulatorisk status enligt tillverkaren
Formlabs Dental LT Clear V2	Styvt	84 MPa	2 300 MPa	FDA 510(k)-godkänd för bettskenor och tandskydd
NextDent Ortho Rigid	Styvt	78 MPa (ISO 20795-2)	2 075 MPa (ISO 20795-2)	CE, klass IIa
Keystone KeySplint Soft	Flexibelt	40–47 MPa (ASTM D790-17)	1 000–1 400 MPa	FDA 510(k)-godkänd, CE klass IIa
Formlabs Dental LT Comfort	Flexibelt	21 MPa	643 MPa	FDA 510(k)-godkänd för tandskydd (mouthguards)

Mätmetoden har en avgörande inverkan på resultatet. I produktdatabladet för KeySplint Soft anges till exempel även en slutlig böjhållfasthet på 2,6–4,4 MPa enligt standarden ISO 20795-2, vilket ger helt andra värden för samma material. Jämför därför aldrig mätvärden från olika teststandarder rakt av.

Oberoende laboratorietester bekräftar denna spridning. I en studie där man undersökte fem printade, ett fräst och ett kallpolymeriserat skenmaterial uppmättes böjhållfastheter mellan 46,1 och 106 MPa. Begreppet ”3D-printat” beskriver alltså inte en homogen materialklass.

Välj ett styvt resin när målet är en stabiliseringsskena av Michigantyp: full täckning av tandbågen, ett plant ocklusalplan, hörntandslyft och jämna, bilaterala kontakter som kan slipas in i stolen. European Academy of Craniomandibular Disorders (EACD) rekommenderar att en sådan skena täcker samtliga tänder i käken, enbart används nattetid och höjer betthöjden så lite som möjligt.

Välj ett flexibelt resin när patientkomfort och frakturseghet prioriteras framför ett styvt, inslipningsbart ocklusalplan – exempelvis som nattandskydd till en patient som har svårt att tolerera hård akryl. Formlabs uppger att LT Comfort har en brottöjning på 33 % och en slaghållfasthet på 1 340 J/m, jämfört med 12 % och 449 J/m för LT Clear V2. Det flexibla resinet absorberar krafter mer effektivt, medan det styva materialet bibehåller sin form bättre under hög belastning.

Evidensen ger dock inget entydigt svar kring vilket material som är bäst kliniskt. En systematisk översikt av elva randomiserade studier visade att mjuka och hårda skenor gav likvärdiga resultat vid TMD och bruxism; underlaget räckte inte för att utse en vinnare.

Bettskenornas roll i den ortodontiska verksamheten

En bettskena täcker ocklusalytorna för att skydda tänderna mot slitage och avlasta käkmuskulaturen. En aligner eller retainer flyttar respektive stabiliserar tändernas position. Trots att de alla består av transparent plast skiljer sig deras biomekaniska funktion fundamentalt.

Tre kliniska grundprinciper bör styra hanteringen av inkommande remisser och patientfall:

• Aligners är inget dokumenterat skydd mot bruxism. De kan visserligen ge en viss dämpande effekt, men de saknar den hårda akrylatskenans egenskaper och behandlar varken bruxism eller TMD. En systematisk översikt från 2026 konkluderade att aligners i dagsläget varken kan betraktas som skyddande eller skadliga i detta avseende.
• Avvakta tills akuta TMD-besvär har klingat av. British Orthodontic Society rekommenderar att tandreglering skjuts upp till dess att akuta symtom har lagt sig. EACD understryker dessutom att ortodontisk behandling inte ska initieras i syfte att förebygga eller bota TMD.
• Skenor avlastar och skyddar, men botar sällan. En Cochrane-översikt av 57 randomiserade studier med totalt 2 846 deltagare fann otillräcklig evidens för ocklusala interventioner vid TMD. Hårda stabiliseringsskenor kan möjligen lindra muskelsmärta vid tuggning jämfört med ingen behandling alls, men evidensläget är osäkert. Vid sömnbruxism visar en systematisk översikt att skenor inte reducerar själva muskelaktiviteten eller tandgnisslandet i sig.

Det är därför viktigt att stämma av förväntningarna med både patient och remitterande kollega. En 3D-printad skena är en reversibel och skonsam metod för att minska belastningen och skydda tänderna, men den förutsätter regelbunden uppföljning. I en översiktsartikel i British Dental Journal varnas för att alla typer av skenor riskerar att orsaka oönskade bettförändringar; välanpassade skenor med full tandbågstäckning minimerar denna risk. Enligt en brittisk klinisk riktlinje från 2024 för smärtsam TMD bör nattlig användning utvärderas efter minst tre månader och avbrytas omedelbart om symtomen förvärras.

Det digitala arbetsflödet steg för steg

1. Skanna båda käkarna och bettet. För externa designtjänster, som den Formlabs tillhandahåller, krävs fullständiga digitala avtryck av över- och underkäke samt minst en bettregistrering. För att undvika artefakter bör operationslampan släckas och patientens underkäksrörelser minimeras under skanningen, i linje med rekommendationer från Rapid Shape. Skanningsfel fortplantar sig genom hela kedjan; läs mer i guiden om vanliga intraorala skanningsfel inom ortodonti.
2. Registrera käkrelationen. Beprövade TMD-protokoll fångar central relation (CR) med hjälp av en deprogrammerare eller bladmått (leaf gauge), varpå relationen skannas. Exportera filerna i STL-format enligt principerna i vår guide till STL-filer inom ortodonti.
3. Designa skenan. Programvaror som 3Shape Splint Studio och exocad DentalCAD fungerar utmärkt för både stabiliseringsskenor och nattandskydd. Säkerställ att resintillverkarens rekommenderade minimitjocklek hålls: Formlabs anger minst 2 mm ocklusalt och 1 mm buckalt/lingualt för LT Comfort, medan Carbon sätter 1,5 mm som gräns för KeySplint Soft i 3Shape Splint Designer. Brittiska laboratorier som arbetar med samma material anger ofta 1,5–2 mm för samtliga ytor. Kliniskt rekommenderas den tunnaste konstruktionen som fortfarande behåller sin formstabilitet, vilket motsvarar ungefär 2–3 mm i molarområdet för en hård skena.
4. Ställ in offset (passningsspalt). Formlabs rekommenderar en offset på 0,05–0,10 mm för LT Clear V2 och 0,01 till −0,03 mm för LT Comfort, där ett lägre värde ger en stramare passform.
5. Orientera och generera stödstrukturer. Se fördjupning i nästa avsnitt.
6. Tvätta, torka och efterhärda. Använd isopropanol (IPA) och tillverkarens validerade tider. I en fallrapport från Formlabs tvättades skenan i 15 minuter i 99-procentig IPA, sköljdes i 5 minuter i ren IPA, lufttorkades i 30 minuter och efterhärdades slutligen vid 60 °C i 60 minuter. Detta är ett exempel på ett lyckat protokoll för ett specifikt material och ska inte appliceras generiskt.
7. Avlägsna stödstrukturer och polera. Klipp av stöden med en vass avbitartång (flush cutter) eller slipa bort dem med hårdmetallfräs. Bryt aldrig av dem, då det kan riva upp djupa kratrar i ytan. Jämna till ytan med hårdmetallfräs och bearbeta sedan med silikontrissor, polérborste och anpassat polermedel för att nå en slät högglans.
8. Inprovning och ocklusal justering i stolen. Detta steg kan inte rationaliseras bort vid 3D-printade skenor, vilket förklaras nedan.

Utskriftsorientering: ingen universell vinkel

Tillverkarnas rekommendationer spretar. För LT Clear anger Formlabs att anliggningsytan (intaglio) ska riktas bort från byggplattformen med en vinkel på maximalt 30°. I manualen för LT Comfort föreskrivs i stället en vinkel på 30–60°. Även den vetenskapliga litteraturen visar skilda resultat:

• I en studie där två olika 3D-skrivare utvärderades vid 0°, 30°, 45°, 60° och 90° gav 0° bäst precision på den ena maskinen och 60° på den andra. Frästa skenor uppvisade dock högre precision än samtliga printade grupper.
• En undersökning av LCD-skrivare visade likvärdig riktighet (trueness) vid 0°, 45° och 70°, men högre precision (reproducerbarhet) vid 70°.
• En litteraturöversikt fann att helkäksskenor som printades vertikalt i 90° vinkel uppvisade sämst passform.
• Gällande mekaniska egenskaper visade en DLP-studie från 2026 på tre olika resiner att byggvinkeln hade stor inverkan på slutresultatet, medan skikttjockleken (50 respektive 100 µm) spelade underordnad roll; 45° gav generellt högst böjhållfasthet. En studie på NextDent Ortho Rigid visade på liknande sätt att 45° i kombination med förlängd efterhärdning gav maximal böjhållfasthet och böjmodul.

En praktisk rekommendation är att börja med resintillverkarens validerade vinkel, skriva ut ett provexemplar på den egna maskinen och verifiera passformen på en kontrollmodell innan parametrarna finjusteras. Att optimera enbart för mekanisk hållfasthet sker ofta på bekostnad av passform – båda parametrarna måste därför kontrolleras.

Se till att inga stödstrukturer hamnar på insidan av skenan eller över ocklusala kontaktytor och glidbanor. Programvarornas autogenererade stöd hamnar ofta på dessa kritiska ytor; kontrollera därför alltid stödpunkterna manuellt och flytta dem vid behov.

Vad säger evidensen om printade bettskenor?

Större delen av tillgängliga kliniska data bygger på korttidsuppföljningar:

• I en randomiserad pilotstudie på 47 patienter med bruxism eller smärtsam TMD var samtliga skenor (tillverkade i termoflexibelt printresin eller fräst PMMA) i funktion efter tre månader. Mindre sprickbildning uppstod i sex av de printade och fyra av de frästa skenorna. Varken patientnöjdhet eller användningstid skilde sig signifikant mellan grupperna.
• En randomiserad studie med 66 patienter per grupp visade att både digitalt och konventionellt framställda skenor minskade smärta och funktionsstörning vid TMD, där gruppen med digitala skenor skattade sin smärtlindring något högre. En annan studie rapporterade likvärdiga kliniska resultat och pekade på att digitalt tillverkade skenor kan minska justeringstiden i stolen.
• En systematisk översikt över nötningsstudier fann inga signifikanta skillnader i slitage mellan värmehärdade, frästa och 3D-printade material, men påpekade att det saknas omfattande kliniska långtidsdata för printade resiner.
• En metaanalys från 2024 konstaterade att printade material uppvisar egenskaper jämförbara med konventionell akryl, samt att frästa material inte var mekaniskt överlägsna traditionell värmehärdad akryl.

In vitro-studier manar dock till viss försiktighet kring retention och passform. I ett brottest på åldrade provkroppar uppvisade fräst PMMA högst hållfasthet, följt av ett flexibelt printresin, ett styvare printresin och slutligen värmehärdad akryl. I ett retentionstest uppmättes retentionskraften till 16,4 N för konventionella skenor, 6,42 N för frästa och 4,42 N för 3D-printade – de printade skenorna gav alltså knappt en fjärdedel av retentionen hos de traditionellt framställda.

En mindre pilotstudie från 2025 som jämförde tre framställningsmetoder visade dessutom att ingen av de CAD/CAM-printade skenorna gick att reponera helt på plats i överkäken, vilket omöjliggjorde korrekt ocklusal justering, medan de konventionella skenorna fungerade väl efter smärre korrigeringar. Även om detta var en begränsad pilotstudie där utskriftsparametrarna kan ha spelat in, understryker den en viktig klinisk regel: kontrollera alltid att skenan bottnar fullständigt innan ocklusionen slipas in. Om skenan rider eller vippar ska den göras om från grunden – försök aldrig att kompensera bristande passform genom att slipa i ocklusalytan.

Regulatoriska krav inom EU: specialanpassade produkter

Enligt EU:s förordning om medicintekniska produkter (MDR 2017/745) klassificeras en bettskena som tillverkas efter skriftlig anvisning för en enskild patient normalt som en specialanpassad produkt (custom-made device). För att omfattas av denna definition krävs att produkten tillverkas enligt en behörig förskrivares anvisningar med specifika konstruktionsegenskaper och är uteslutande avsedd för en specifik patient. Industriellt serietillverkade produkter som anpassas i efterhand räknas inte hit.

För specialanpassade produkter måste tillverkaren – oavsett om det är ett dentallaboratorium eller en klinik med egen produktion – upprätta en försäkran enligt bilaga XIII i MDR. Detta dokument ska identifiera tillverkaren, tillverkningsstället, produkten, patienten (via namn eller patient-ID) samt förskrivaren. Det ska också intyga att skenan uppfyller de allmänna kraven på säkerhet och prestanda i bilaga I. Dokumentationen ska arkiveras i minst tio år och hållas tillgänglig för Läkemedelsverket vid en eventuell tillsyn.

Det är produktens faktiska användning och framställning – inte dess marknadsnamn – som avgör den juridiska klassificeringen. Välj uteslutande resiner vars avsedda användning (intended purpose) uttryckligen omfattar bettskenor, och följ tillverkarens instruktioner till punkt och pricka. Formlabs anger till exempel att deras dentala resiner endast uppnår full biokompatibilitet om de tvättas och härdas i företagets egna, validerade enheter.

Vanliga misstag som leder till omgörningar

• Att överföra parametrar mellan olika material. Offset, minimitjocklek och efterhärdning är strikt materialspecifika och kan inte flyttas över från ett resin till ett annat.
• Stödstrukturer på funktionella ytor. Rester efter stödstrukturer på ocklusalytan eller anliggningsytan förstör passformen och skapar ocklusala interferenser.
• Bristfällig bettregistrering. Även en perfekt utskriven skena blir oanvändbar om käkrelationsindexet är felaktigt registrerat.
• Uteblivna återbesök. En bettskena kan förändra bettrelationerna över tid; kontrollera alltid ocklusion, retention och symtom vid regelbundna kliniska uppföljningar.

För en klinik som överväger att gå över till additiv tillverkning av bettskenor är en god strategi att utvärdera tio konsekutiva fall per metod. Jämför stolstid för justering, passform och frekvensen av omgörningar. Det är det kliniska utfallet i det egna teamets händer – snarare än specifikationerna i ett datablad – som avgör om 3D-printing är rätt väg att gå.

För råd kring val av utrustning, läs gärna hur du väljer en 3D-skrivare för ortodonti, och fördjupa dig i materialvalet via vår tekniska guide till resiner för 3D-printing inom ortodonti. Fler kliniska arbetsflöden hittar du i artikeln om 3D-printade bondingskedar för indirekt limning.